Ja , vad säger man...

Alltså, cyklar sansat och fint hem till mitt älskade kisse misse djur, haft en bra dag såhär efter påsk. Lyssnade på Marie Johansson i city konferens centrum. Väldigt intressant. Hon har varit missbrukare i 30 år och dessutom varit hemlös under en tid också. I dag berättade hon om sitt liv, väldigt samanfattat men ack så intressant. Tänk att de som verkligen ligger på botten av samhällets stege, kan ta sig i kragen , efter många om och men och dessutom av hjälp från samhället. Det är beundransvärt. Kvinnan är i dag 46 år och började missbruka vid 16 års ålder. Då kunde hon hälla i sig hur mycket sprit som helst utan problem. Men då kan man fråga sig, vart var skolan i allt det dära, kunde de inte förhindra det ? Varför var inte föräldrarna mer hårda. Visseligen var detta 30 år sedan, men man tycker ju att skyddsnätet skulle kunna ha förhindrat det något. Men vill man inte ha hjälp så kan man inte heller hjälpa människan. Den drabbade måse vilja det själv för att det ska kunna lyckas. Men jag tycker det är intressant det där att vissa faller dit och andra inte. I bilen hem satt vi och pratade om det dära, en medlem berättade om en kille som inte druckit en droppe innan han var 21 år, sen hade han sin första fylla då vid 21 års ålder, i dag är han alkoholist. Vad är det som gör att några faller dit och andra inte ? gener? Samhället? miljön? Det är för många svårt att förstå, inklusive mig. Kan jag falla dit? Jag har härgat mycket i mitt liv, började dricka när jag var 13, men jag har absolut inte fallit dit. Jag kan avstå, jag kan ha kul utan alkohol . Och droger, det är verkligen något som jag aldrig har prövat och kommer aldrig att göra. Vet att man aldrig ska säga aldrig, men kan man säga det två gånger efter varandra, ja då håller man det också! Jag ska aldrig aldrig börja använda droger!Det var iallafall mycket intressant, tack för att du vågar stå för ditt tidigare liv Maria, tack för att du delar med dig.

Tillbaka till min hemfärd igen då, ja..vart var jag nu igen, jo, kommer hem öppnar post lådan, hm, ett brev från försäkringskassan, jaha, säkert en bekräftelse bara på att jag har betalat. Men NEJ då, vad faaan!! då ska jag betala ytteligare 100 spänn för att jag inte betalat in min avbetalning, alltså föräkringskassan suger! Har de ingen koll på vilka som betalar och vilka som inte gör det ?? Alltså man kan ju bli mörkrädd för mindre. Varför pungar det ut pengar hos folk på det här viset. Jag är en ärlig människa, betalar in allt i tid och så ska det bli såhär, då har man jävligt god lust att bara fuska sig igenom hela jävla systemet alltså. Kvinnorna jag talade med på försäkringskassan (satt i telefonkö i ca. 30 minuter) var väldigt trevliga och förstod inte att jag fått denna räkning,, jag har alla bevis med mig så de sa att det skulle ordna sig, men att en annan handledare skulle ringa upp mig inom 2 dagar. uh, allstå jag har inte brytt mig om försäkringskassans bravader tidigare, men nu börjar man ju undra när man själv blir drabbad. Även den gode drabbas av dem så de är inget att lita på, se upp säger jag.

Har slängt i mig lite ägg och lite pytt, ska göra mig i ordning inför studiecirkeln på kvinnohuset. var ett tag sen jag var där nu. Sen är det hem och mysa lite med Skabbo- Kungen och sen sängen :)


Dagens låt : Ted Gärdestad- Himlen är oskydigt blå

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå

Nu tar molnen mark.
Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig.
Kan det begäras mer av mig.

Himlen är oskyldigt blå,
djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå.
Är himlen så oskyldigt blå

Puss i puss!