Det kanske går mot ljusare tider nu...

Ja, i går hade jag en dispyt med min handledare, ja, jag kallar det dispyt för både hon och jag fick taggarna utåt. Jag har under en period inte känt att min praktikplats ger mig något, vad jag menar med att det inte ger mig något är att jag inte får ta tag i något själv, eller att jag saknar de bestämda ramarna som man läst så mycket om, (min utbildning utgår ju mycket från ett arbete på en myndighet och hur man bemöter människor där). Nog är det en verksamhet som inte utför myndighetsutövning, och det är det jag är van vid. Fick reda på idag att Örebro Universitets socionom utbildning är känd för att vara teoretiskt inriktad.
Jag har ju en 3årig utbildning i bakom mig, vet att jag inte är klar än, men är på god väg. Bemötandet av min handledare blev inte det bästa och jag vet av mig att jag kanske var oklar med hur jag tyckte om platsen. Men hoppas att det är bra mellan oss och att vi kan arbeta som vuxna människor och prata som vi gjort tidigare :) Chefen kom in i samtalet och la fram ett förslag om hur vi ska kunna lösa hela situationen. Jag ska få hålla i certifieringen av verksamheten. Det känns som något man kan koppla ihop med fallstudien som ska in i maj. Så ja, det kände mycket bättre. Sen pratade jag med vänner och min pojkvän som också studerar till socionom, och de sa att jag kanske inte är mig själv fullt ut på praktiken . Jag kan hålla med om det och släpper inte in någon och släpps heller då inte in av någon av medlemmarna, jo, några men det kanske skulle vara annorlunda om jag bjöd på mig själv och visade mina sidor på praktikplatsen också. Jag är nog bara väldigt ovan att arbeta kring människor med psykiskohälsa, och när jag vet att jag inte får, tillsammans med människan arbeta fram ett sätt som just den personen kan gå efter för att kunna klara vardagen eller klara av svårigheter de stöter på i livet. Jag är också mer van att se vilket resultat man kan åstakomma tillsamman. Men jag har pratat med min seminariehandledare, som jag tycket var väldigt pedagogisk och kunnig på det området och vet mycket om min praktikplats, så det var en givande dag och jag kan se ljust på mig själv igen. Började tvivla på min empatiska förmåga. Men jag tycker absolut att det är en givande plats vad det gäller erfarenheter senare i livet.

Så skönt att få ha disskuterat om allt vad det gäller skolarbeten, praktikplats och bemötande i dag! Tack alla mina seminariekolleger :) Jag har fått aha-upplevelse och ska ta nya tag nu. Vara den Jessica som är bubblig, omtänksam och som snart är socionom ;) hehe.
Har bokat in massa intressanta studiebesök framöver , ska bli kul att se hur andra blivande socionomer har det på sina platser, och lära mig om andra verksamheter runt om .

Så de 13 veckorna som är kvar ska bli intessanta vad det gäller lärandet om mig själv och om vad jag kommer att arbeta inom senare.

Ikväll kommer min älskling hit och vi ska mysa :) Skabbo sötisen följer också med!! :D